OBS, materialet är under utveckling. Synpunkter mottages tacksamt.
Hjärtsvikt drabbar cirka två̊ procent av befolkningen och förekomsten ökar kraftigt med åldern. Patienter med hjärtsvikt följs många gånger i primärvården. Upprepat behov av sjukhusvård är vanligt, men kan i många fall förebyggas.
Data kan användas för att:
För indikatorerna som inkluderar läkemedel är det viktigt att ta hänsyn till de olika subgrupperna som hjärtsvikt delas in i: HFpEF med bibehållen pumpförmåga men minskad eftergivlighet i hjärtat och HFrEF där hjärtats pumpförmåga är nedsatt. Basbehandling med ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare (ARB) i kombination med betablockerare har i studier visat god effekt mot förtida död patienter med hjärtsvikt av typen HFrEF medan motsvarande effekt inte kunnat styrkas för hjärtsvikt av typen HFpEF. För dessa har specifik läkemedelsbehandling ”ingen effekt på en sammanslagen endpoint av kardiovaskulär död, hjärtstillestånd och sjukhusvård på grund av hjärtsvikt jämfört med placebo (måttligt starkt vetenskapligt underlag)”. Fördelningen av HFpEF och HFrEF i befolkningen bedöms vara ungefär lika-något fler med personer med HFrEF. Dock är gruppen HFpEF troligen större i primärvård. För dessa är behandling av grundsjukdomen viktig. Även patienter med HFpEF kommer ofta i fråga för kombinationsbehandlingen av andra skäl, som till exempel högt blodtryck. Resultaten för läkemedelsindikatorerna får därför bedömas mot den här bakgrunden.
Patienter med HFpEF är ofta multisjuka och sköra. Det viktigaste för dessa patienter är att erbjudas fast vårdkontakt med en sjuksköterska som känner dem väl och som har både kontiuitet och god tillgänglighet. Det kan vara äldresjuksköterska, diabetessjuksköterska eller hjärtsviktssjuksköterska. Det finns i nuläget inte övertygande evidens för att särskilda hjärtsviktsmottagningar har effekt på t.ex. minskade sjukhusinläggningar för den här gruppen.
Nedan indikatorer finns att följa i PrimärvårdsKvalitet:
Kortnamn | Indikator |
---|---|
Hj1 | Förekomst av diagnos hjärtsvikt |
Hj2 | Andel patienter med hjärtsvikt och behandling med betablockerare |
Hj3 | Andel patienter med hjärtsvikt och behandling med RAAShämmare |
Hj4 | Andel patienter med hjärtsvikt som har varit på återbesök |
Hj5 | Andel patienter med hjärtsvikt behandling med betablockerare och RAAShämmare |
Sa6 | Andel patienter med hjärtsvikt som har varit på återbesök i primärvård och/eller på sjukhus |
Le3 | Rådgivning till dagligrökare med hjärtsvikt |
Le4 | Rökstopp efter tobaksrådgivning till patienter med hjärtsvikt |
Le7+13 | Rådgivning/FaR vid hjärtsvikt och otillräcklig fysisk aktivitet |
Le8+14 | Tillräcklig fysisk aktivitet efter rådgivning vid hjärtsvikt |
Le9 | Rådgivning vid hjärtsvikt och riskbruk av alkohol |
Le10 | Ej längre riskbruk av alkohol efter rådgivning till patienter med hjärtsvikt |
Le11+15 | Rådgivning vid hjärtsvikt och ohälsosamma matvanor |
Le12+16 | Ej längre ohälsosamma matvanor efter rådgivning till patienter med hjärtsvikt |
1. Hur många patienter med diagnos hjärtsvikt finns på VC? (Hj1)
2. Har "rätt" patienter "rätt" behandling? (Hj2, Hj3, Hj5)
3. Når vi önskvärt resultat vad gäller återbesök för patienter med hjärtsvikt? (Hj4)
1. Vilka utvecklingsområden finns på VC? Något som är mer angeläget? Något som är "enkelt" att genomföra?
2. Hur skiljer sig vården av patienter med hjärtsvikt mot de med diabetes? Finns det några lärdomar som kan göras utifrån det?
Läs mer om hjärtsviktsindikatorerna och deras uppbyggnad.
Tack för att du hjälper oss!