Publicerad: 24 april 2020

Kontakt

Depression och ångestsyndrom

Depression och ångestsyndrom är folksjukdomsområden som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård, och har hög relevans för allmänmedicinen.

Motivering till ämnesområdet

I de nationella riktlinjerna för depression och ångestsyndrom står att nästan en tredjedel av befolkningen någon gång insjuknar i en depression och cirka en fjärdedel någon gång i livet drabbas av ett ångestsyndrom. Depression och ångestsyndrom är allvarliga tillstånd och innebär ofta ett svårt lidande för personer som har drabbats. Både depression och ångestsyndrom behandlas i huvudsak med antidepressiva läkemedel och olika former av psykologisk behandling. Man skriver att i princip bör alla personer med lindriga och medelsvåra tillstånd av egentlig depression och ångestsyndrom kunna erbjudas psykologisk behandling.

Depression och ångestsyndrom beskrivs ha ett växlande sjukdomsförlopp för många med stor risk för återfall. En god kontinuitet i vårdkontakten ökar också förutsättningarna för följsamhet till behandlingen och förbättrar prognosen över tid. Vid både depression och ångestsyndrom finns ökad risk för suicidtankar och suicidförsök. Personer med depression och ångestsyndrom har också större risk än normalbefolkningen att drabbas av kroppsliga sjukdomar. Det är dessutom vanligt att personer med långvariga sjukdomar, exempelvis diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller stroke, drabbas av depression och ångest.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst av diagnos depression respektive ångestsyndrom är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas (Dep1 och Ån1).

Flera indikatorer mäter insatser för patienter som nyinsjuknat i depression eller ångestsyndrom. För att identifiera dessa hämtas patienter som varken haft en ångest- eller depressionsdiagnos eller förskrivits/hämtat ut antibiotika under 24 månader före den aktuella diagnosen. Motivet för att använda den definitionen för att hitta patienter med ny episod av depression eller ångestsyndrom är att det finns en relativt stor grupp patienter med mångåriga besvär där inte alltid diagnos satts vid varje besök, trots att medicinering med antidepressiva läkemedel förekommer och att man i primärvård inte gjort strikt åtskillnad mellan depressions- och ångestsyndrom diagnoserna, utan använt dem omväxlande.

Indikatorerna Dep2 och Ån2 mäter andelen nyinsjuknade patienter som blivit somatiskt undersökta. Somatisk undersökning mäts genom att det finns notat under status Hjärta/kärl. Motivet till att inte ta ett laboratorieprov är att det enkelt kan bli en rutin som ersätter den fysiska undersökningen, som Socialstyrelsen rekommenderar genomförs.

Indikatorerna Dep3 och Ån3 mäter andel patienter som fått antidepressiva läkemedel.

Att få en tidig uppföljning efter nydiagnostiserad depression eller ångestsyndrom är viktigt för behandlingskvaliteten. Indikatorerna Dep4 och Ån4 mäter att uppföljning med ny kontakt skett inom 6 veckor. För patienter som nyförskrivs antidepressiv läkemedelsbehandling är det viktigt att ta ställning till eventuell fortsatt förskrivning efter 6-12 månader, vilket mäts i Dep5 och Ån5. Indikatorn är uppdelat på yrkesgrupperna läkare, sjuksköterskor och övriga för att man ska kunna följa eventuellt teamarbete

Indikatorerna Dep6, Dep7 och Dep8 bygger på de nationella riktlinjerna som i första hand rekommenderar KBT eller IPT till vuxna med lindrig till måttlig depression men korttids-PDT kan erbjudas. Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression bör enligt riktlinjerna erbjudas KBT men IPT kan erbjudas. I undantagsfall kan barn och ungdomar erbjudas korttids-PDT.

Indikatorn Ån6 bygger på de nationella riktlinjerna som rekommenderar att vuxna med paniksyndrom, tvångssyndrom, social fobi och PTSD bör erbjudas KBT, och att vuxna med generaliserat ångestsyndrom kan erbjudas KBT. Barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom, separationsångest samt social fobi bör erbjudas kombinationsbehandling med sertralin och KBT eller enbart behandling med KBT. Barn och ungdomar med tvångssyndrom samt PTSD bör erbjudas KBT.

Vid ångestsyndrom ska bensodiazepiner förskrivas mycket restriktivt eller undvikas, eftersom risken för beroende är hög. Ån7 mäter andelen patienter med ångestdiagnos som förskrivits < 100 tabletter senaste 12 månaderna.

I indikatorn Dep/Ån1 mäts andelen patienter med antidepressiv medicinering som har en samtidig depressions- eller ångestsyndrom diagnos. Syftet är att uppmärksamma på omprövning av medicinering om diagnos inte finns

Diagnoserna för stressreaktion och utmattningssyndrom är inte inkluderade i depressions- och ångestsyndromsdiagnoserna.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

KVÅ-koder används endast i liten omfattning.i vissa verksamheter/regioner.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer för behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling (levnadsvanor).

Ursprung/Vetenskaplig granskare

Professor Cecilia Björkelund, Göteborg var ursprunglig vetenskaplig granskare 2013.

Angränsande indikatorer

Ångestsyndrom och depression finns också med i indikatorerna för kontinuitet, levnadsvanor, läkemedel, prioritering, samsjuklighet,

Lm 3, Lm4, Lm5, Lm6, Lm7 och Lm8 är indikatorer som beskriver användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel

I indikatorerna för äldre och läkemedel ingår användning av bensodiazepiner, sömnmedel (Äld1,Äld 3, Äld 4)

Möjlig framtida utveckling

  • Andel patienter som fått en psykologisk bedömning.
  • Andel patienter med depression och/eller ångestsyndrom där självmordsriskbedömning finns dokumenterad under senaste 18 månader
  • Andel patienter med ångestsyndrom som sammanhängande är sjukskrivna längre än 4 veckor
  • Andel patienter med recidiverande depression som fått återfallsförebyggande behandling med KBT eller mindfulness-baserad kognitiv terapi
  • Andel patienter med ångestsyndrom som fått PDT.
  • Förekomst indikatorer för patienter med stressreaktion och utmattningssyndrom

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!