Publicerad: 25 april 2020

Kontakt

Kranskärlssjukdom

Sekundärprevention för kranskärlssjukdom är viktigt för att förebygga ny hjärt-kärlhändelse. Preventionen består av såväl farmakologiska som icke-farmakologiska insatser, som primärvården efter det akuta skedet ansvarar för.

Motivering till ämnesområdet

Vid kranskärlssjukdom finns vanligen en eller flera förträngningar av kranskärlet på grund av åderförfettning. Förträngningarna försvårar blodflödet i kranskärlen. Efter det akuta skedet av sjukdomen inriktas behandlingen mot att minska risken för återinsjuknande genom blodproppshämmande och blodfettshämmande läkemedel samt åtgärder för att förändra ohälsosamma levnadsvanor (till exempel rökstopp, fysisk träning och stresshantering).

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst av diagnos (Kr1) är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas.

Patienter med kronisk sjukdom som får regelbundna återbesök mår bättre, har mindre symtom och söker mindre ofta på akutmottagningar. Ett enkelt sätt att få till stånd dessa regelbundna kontroller är att kalla patienterna till sina återbesök. Man kan också t ex via indikatorer i PrimärvårdsKvalitet hitta patienter som inte varit på VC på länge och erbjuda dem besök. I PrimärvårdsKvalitet är återbesöken uppdelade på olika yrkesgrupper för att man ska kunna följa teamarbete (Kr5).

Behandling med statiner (Kr3), trombocythämmare och/eller antikoagulantia (Kr4) och RAAS-hämmare (Kr6) rekommenderas vid kranskärlssjukdom i nationella riktlinjer.

Som blodtrycksgränser för indikatorn Kr7 har vi valt: värde saknas, ≤140/90 mmHg, 141/91 – 99/159 mmHg och ≥160/100 mmHg. Dessutom finns indikatorn som mäter <140/90 mmHg för den som anser att detta är mer relevant än ≤140/90 mmHg.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer för behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling (levnadsvanor).

Andra felkällor är olika mätmetoder för blodtryck samt att senaste värde inte taget under optimala omständigheter.

Ursprung/Vetenskaplig granskare

Professor Per Wändell, Stockholm var ursprunglig vetenskaplig granskare 2013

Angränsande indikatorer

Kranskärlssjukdom finns också med i indikatorerna för kontinuitet, levnadsvanor, prioritering, samsjuklighet och samverkan samt indikaorn ”NSAID vid kranskärlssjukdom”.

Möjlig framtida utveckling

Global riskskattning: Andel patienter med diagnosen kranskärlssjukdom där information om glukos, blodtryck, lipider, BMI, fysisk aktivitet och rökning är dokumenterad.

Global riskskattning inklusive eventuell organskada: Antal patienter med diagnos kranskärlssjukdom som senaste 18 månaderna har dokumentation för EKG och mikroalbuminuri.

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!