Publicerad: 25 april 2020

Kontakt

Levnadsvanor

Levnadsvanor är viktiga vid både prevention och behandling av de flesta sjukdomstillstånd. Åtgärderna i indikatorerna är hämtade från Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.

Motivering till ämnesområdet

Indikatorerna i PrimärvårdsKvalitet utgår från patienter som har en kronisk sjukdom och en levnadsvana som är dokumenterade på ett sökbart sätt. Indikatorerna mäter i princip två saker

  • andelen patienter med någon av de angivna kroniska sjukdomarna som har en ohälsosam levnadsvana dokumenterad och som fått en åtgärd
  • andelen patienter som förbättrat sin levnadsvana efter åtgärden

På vårdcentral kan alla fyra levnadsvanorna följas, och på rehabenhet utan listad befolkning finns indikatorer för kost och fysisk aktivitet. När det gäller tobak och alkohol uppmärksammar rehabenheten ohälsosam levnadsvana och hänvisar till den vårdcentral patienten är listad.

För alla levnadsvanorna används ett gränsvärde för när en levnadsvana räknas som ohälsosam, se tabell. Självklart kan detta variera för olika individer. Värdena bygger på Socialstyrelsen Nationella riktlinjer.

Initialt fanns i PrimärvårdsKvalitet indikatorer som handlade om dokumentation av levnadsvanor men dessa är borttagna (tidigare Le1 och Le5). Orsaken är framförallt att dokumentationen upplevs som omständlig eller svår i sin nuvarande form och att dokumentation i sig har begränsat värde. Likaså har indikatorerna som handlade om andel med ohälsosam levnadsvana (tidigare Le2 och Le6) tagits bort eftersom de byggde på dokumentation av levnadsvanor för alla personer (med kronisk sjukdom).

Vi har valt att redovisa alla åtgärder från olika yrkesgrupper tillsammans. Det viktiga för patienten är att få den åtgärd som behövs, inte viken yrkeskategori som utför den.

Likaså har vi lagt samman de olika åtgärderna för respektive levnadsvana (t ex rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal) i indikatorerna, se tabell nedan. Detta gäller för alla fyra levnadsvaneområdena (tobaksbruk, fysisk aktivitet, alkohol och matvanor). Orsaken är dels en önskan att förenkla, dels att prioriteringarna i socialstyrelsens nationella riktlinjer i de flesta fall är relativt lika och dels att det ofta saknas KVÅ-koder som kan skilja dem åt i detalj.

Enkla råd finns inte med i de uppdaterade av nationella riktlinjerna för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor från 2018 och inte heller i PrimärvårdsKvalitets indikatorer. Enkla råd förutsätts fortfarande användas. Orsaken till att de inte finns med i indikatorerna är att inte "tvinga fram" onödig dokumentation av KVÅ-koder.

För alla fyra levnadsvanorna finns två indikatorer per levnadsvana som mäter åtgärder vid den levnadsvanan för ett antal kroniska sjukdomar tillsammans: Astma, Demens, Depression, Diabetes, Förmaksflimmer, Hjärtsvikt, Hypertoni, KOL, Kranskärlssjukdom, Osteoporos, Psoriasis, Reumatoid artrit, Schizofreni. Stroke/TIA, Sömnstörning, Ångest och Stressreaktioner.

Vi har begränsat sjukdomsområdena som har ”egna” indikatorer (utom för rökning). Orsaken är att mätmetoderna (som aktivitetsminuter och kostindex) är utformade för ”relativt friska” eller allmän primärprevention snarare än för personer med kronisk sjukdom som svår KOL, stroke etc. För dessa patienter med allvarligare sjukdomsgrad behövs anpassade levandsvaneindikatorer. En del av dessa områden nämns i specifika nationella riktlinjer, t ex i riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom, demens och diabetesvård. Några indikatorer för dessa åtgärder finns redan i PrimärvårdsKvalitet och flera planeras (se nedan under angränsande indikatorer). Begränsningar av antalet indikatorer har också till syfte att få till ett rimligt antal indikatorer (överblick, rimliga krav på dokumentation för vårdpersonalen etc).

Vill man följa förbättringsarbete och t ex börja med att se på hur många patienter man över huvud taget registrerar levnadsvanor för, behöver man göra sökningar i sina journalsystem. Man kan också behöva mer detaljer av typen data på olika utfall som t ex antal aktivitetsminuter eller antal kostpoäng, inte bara under eller över en viss siffra.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Tobaksbruk

Tobaksrökning är en av de främsta riskfaktorerna för sjukdom och förtida död. Kvalificerat rådgivande samtal om rökning innebär att hälso- och sjukvårdspersonal för en personcentrerad dialog med personen i syfte att stödja denna att sluta röka. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som röker dagligen. Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har en mycket stor svårighetsgrad samt att åtgärden bidrar till att fler slutar röka jämfört med rådgivande samtal och enkla råd. För vuxna med särskild risk som röker dagligen finns även rekommendationer om följande åtgärder: rådgivande samtal och samtal med tillägg av nikotinersättningsmedel eller andra läkemedel för rökavvänjning (vareniklin och bupropion).

För åtgärder, gränsvärde för ohälsosam levnadsvana och indikatorer se tabell.

Fysisk aktivitet

Otillräcklig fysisk aktivitet ökar risken för förtida död och kroniska sjukdomar, såsom typ 2-diabetes, hjärtkärl-sjukdom och depression. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som är otillräckligt fysiskt aktiva, med eller utan tillägg av skriftlig ordination om fysisk aktivitet eller stegräknare. Det är dock viktigt att val av åtgärd individanpassas. Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har stor svårighetsgrad samt att åtgärderna kan bidra till ökad fysisk aktivitet och mindre stillasittande. För åtgärder, gränsvärde för ohälsosam levnadsvana och indikatorer se tabell.

Alkohol

Riskbruk av alkohol är förenat med en ökad risk för lång- eller kortvariga skadliga konsekvenser. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som har ett riskbruk av alkohol. Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har en stor svårighetsgrad samt att åtgärden kan bidra till en minskning av veckokonsumtionen av alkohol.

Studier talar för att obehandlad beroendeproblematik vid depression eller ångestsyndrom kan påverka behandlingsresultat på ett negativt sätt. Vid somatisk anamnes är det viktigt att även kartlägga eventuell samsjuklighet som missbruk eller beroende för att kunna erbjuda behandling. Insatsen kräver utbildning och resurser. Med missbruk avses i det här sammanhanget missbruk av alkohol och narkotika.

För åtgärder, gränsvärde för ohälsosam levnadsvana och indikatorer se tabell.

Matvanor

Ohälsosamma matvanor ger en kraftigt förhöjd risk för sjukdom, sänkt livskvalitet och förtida död. Ohälsosamma matvanor är den riskfaktor som bidrar mest till den samlade sjukdomsbördan såväl i Sverige som i världen. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till vuxna med särskild risk som har ohälsosamma matvanor.

För åtgärder, gränsvärde för ohälsosam levnadsvana och indikatorer se tabell nedan. För ohälsosamma matvanor kommer gränsvärdet ≤ 4 poäng på kostindexfrågorna från Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011 där man skrev i indikatorbilagan: "I dessa riktlinjer har Socialstyrelsen definierat ohälsosamma matvanor som låga poäng på kostindexet, det vill säga 0–4 poäng."

I 2018 års upplaga av riktlinjerna för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor har Socialstyrelsen inte definierat ohälsosamma matvanor på ett mätbart sätt, så PrimärvårdsKvalitet valde att behålla den gamla definitionen.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

KVÅ-koder används i varierande omfattning.

Uppgift om tobaksbruk, fysisk aktivitet, alkoholbruk och/eller matvanor kan saknas.

Registrering av aktivitetsminuter liksom av kostvanor/kostpoäng är osäkert.

Ofta uppdateras inte information om tobaksbruk hos icke rökare, fysisk aktivitet hos fysiskt aktiva personer, alkoholbruk hos personer med låg eller ingen konsumtion och matvanor hos personer med hälsosamma matvanor.

Om diagnos inte registreras vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

För rehabiliteringsåtgärder är en felkälla att fysioterapi och arbetsterapi kan vara en del av vårdcentralerna eller helt eller delvis organiserat i egna enheter eller annan huvudman. Detta kan variera även inom ett landsting/en region.

Ursprung/Vetenskaplig granskare

Arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet

Angränsande indikatorer

Samtliga indikatorer för levnadsvanor är viktiga att se i relation till läkemedelsbehandling vid olika sjukdomar. Ofta är hälsosammare levnadsvanor väl så viktigt som läkemedelsbehandling. Detta är kanske extra viktigt när det gäller patienter med samsjuklighet (se också samsjuklighetsindikatorerna).

För personer med kronisk sjukdom finns anpassade levandsvaneindikatorer. Det gäller t ex intervention i sjukdomsförebyggande metoder vid fysisk inaktivitet till personer med KOL.

Möjlig framtida utveckling

En förhoppning är att den här typen av data i framtiden kan samlas in via t ex Mina Vårdkontakter eller andra system där patienterna själva kan dokumentera sina levnadsvanor.

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!