Publicerad: 29 mars 2021

Kontakt

Psykisk ohälsa

Depression och ångestsyndrom är folksjukdomsområden som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård, och har hög relevans för allmänmedicinen.

Motivering till ämnesområdet

I de nationella riktlinjerna för depression och ångestsyndrom står att nästan en tredjedel av befolkningen någon gång insjuknar i en depression och cirka en fjärdedel någon gång i livet drabbas av ett ångestsyndrom. Depression och ångestsyndrom är allvarliga tillstånd och innebär ofta ett svårt lidande för personer som har drabbats. Både depression och ångestsyndrom behandlas i huvudsak med antidepressiva läkemedel och olika former av psykologisk behandling. Man skriver att i princip bör alla personer med lindriga och medelsvåra tillstånd av egentlig depression och ångestsyndrom kunna erbjudas psykologisk behandling.

Depression och ångestsyndrom beskrivs ha ett växlande sjukdomsförlopp för många med stor risk för återfall. En god kontinuitet i vårdkontakten ökar också förutsättningarna för följsamhet till behandlingen och förbättrar prognosen över tid. Vid både depression och ångestsyndrom finns ökad risk för suicidtankar och suicidförsök. Personer med depression och ångestsyndrom har också större risk än normalbefolkningen att drabbas av kroppsliga sjukdomar. Det är dessutom vanligt att personer med långvariga sjukdomar, exempelvis diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller stroke, drabbas av depression och ångest.

Stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom utgör stor del av den psykiska ohälsan i Sverige idag. Utmattningssyndrom är ett allvarligare och ofta mer långvarigt tillstånd där icke-livshotande men påtaglig stressbelastning utan tillräcklig återhämtning funnits i minst 6 månaders lång. Indikatorerna St1 mäter förekomst av stressdiagnoser och utmattningssyndrom medan St2 enbart mäter förekomst av utmattningssyndrom.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst av diagnos depression respektive ångestsyndrom är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas (Dep1 och Ån1).

Flera indikatorer mäter insatser för patienter som nyinsjuknat i depression eller ångestsyndrom. För att identifiera dessa hämtas patienter som varken haft en ångest- eller depressionsdiagnos eller förskrivits/hämtat ut antibiotika under 24 månader före den aktuella diagnosen. Motivet för att använda den definitionen för att hitta patienter med ny episod av depression eller ångestsyndrom är att det finns en relativt stor grupp patienter med mångåriga besvär där inte alltid diagnos satts vid varje besök, trots att medicinering med antidepressiva läkemedel förekommer och att man i primärvård inte gjort strikt åtskillnad mellan depressions- och ångestsyndrom diagnoserna, utan använt dem omväxlande.

Indikatorerna Dep2 och Ån2 mäter andelen nyinsjuknade patienter som blivit somatiskt undersökta. Somatisk undersökning mäts genom att det finns notat under status Hjärta/kärl. Motivet till att inte ta ett laboratorieprov är att det enkelt kan bli en rutin som ersätter den fysiska undersökningen, som Socialstyrelsen rekommenderar genomförs.

Indikatorerna Dep3 och Ån3 mäter andel nyinsjuknade patienter som fått antidepressiva läkemedel.

Att få en tidig uppföljning efter nydiagnostiserad depression eller ångestsyndrom är viktigt för behandlingskvaliteten. Indikatorerna Dep4 och Ån4 mäter att uppföljning med ny kontakt skett inom 6 veckor för patienter med ny diagnos depression eller ångest. För patienter som nyförskrivs antidepressiv läkemedelsbehandling är det viktigt att ta ställning till eventuell fortsatt förskrivning efter 6-12 månader, vilket mäts i Dep5 och Ån5. Indikatorn är uppdelat på yrkesgrupperna läkare, sjuksköterskor och övriga för att man ska kunna följa eventuellt teamarbete

Indikatorerna Dep6, Dep7 och Dep8 bygger på de nationella riktlinjerna som i första hand rekommenderar KBT eller IPT till vuxna med lindrig till måttlig depression men korttids-PDT kan erbjudas. Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression bör enligt riktlinjerna erbjudas KBT men IPT kan erbjudas. I undantagsfall kan barn och ungdomar erbjudas korttids-PDT.

Indikatorn Dep9 innehåller patienter som nyinsjuknat med depression och erhållit någon form av psykologisk behandling, alltså KBT eller IPT eller PDT.

Indikatorn Ån6 bygger på de nationella riktlinjerna som rekommenderar att vuxna med paniksyndrom, tvångssyndrom, social fobi och PTSD bör erbjudas KBT, och att vuxna med generaliserat ångestsyndrom kan erbjudas KBT. Barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom, separationsångest samt social fobi bör erbjudas kombinationsbehandling med sertralin och KBT eller enbart behandling med KBT. Barn och ungdomar med tvångssyndrom samt PTSD bör erbjudas KBT.

Vid ångestsyndrom ska bensodiazepiner förskrivas mycket restriktivt eller undvikas, eftersom risken för beroende är hög. Ån7 mäter andelen patienter med ångestdiagnos som förskrivits < 100 tabletter senaste 12 månaderna.

I indikatorn Dep/Ån1 mäts andelen patienter med antidepressiv medicinering som har en samtidig depressions- eller ångestsyndrom diagnos. Syftet är att uppmärksamma på omprövning av medicinering om diagnos inte finns

Indikatorerna St11 och St12 är motsvarande förekomstindikatorer för rehabenheter. För rehabenheterna har diagnoserna på stressreaktion och utmattningssyndrom kompletterats med diagnoser på stressreaktioner och symtomdiagnoser som fysioterapeut och arbetsterapeut kan använda.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

KVÅ-koder används endast i liten omfattning.i vissa verksamheter/regioner.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer för behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling (levnadsvanor).

Ursprung/Vetenskaplig granskare

Professor Cecilia Björkelund, Göteborg var ursprunglig vetenskaplig granskare 2013.

Arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet

Indikatorerna för Psykisk ohälsa

Depression


Dep1

Förekomst av diagnos depression

Dep2

Andel patienter med nydiagnostiserad depression som blivit somatiskt undersökta

Dep3

Andel patienter med depression som behandlas med antidepressiva läkemedel

Dep4

Andel patienter som har varit på återbesök eller haft annan kontakt efter nyinsjuknande i depression

Dep5A

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, alla professioner

Dep5L

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, läkare

Dep5Ö

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, övriga professioner

Dep6

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid nydiagnostiserad depression

Dep7

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Interpersonell psykoterapi (IPT) vid nydiagnostiserad depression

Dep8

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Psykodynamisk terapi (PDT) vid nydiagnostiserad depression

Dep9

Andel patienter med nydiagnostiserad depression som fått psykologisk behandling

Dep/Ån1

Andel patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel som har fått diagnos depression eller ångest de senaste 24 månaderna

Ångest


Ån1

Förekomst av diagnos ångest

Ån2

Andel patienter med nydiagnostiserad ångest som blivit somatiskt undersökta

Ån3

Andel patienter med ångest som behandlas med antidepressiva läkemedel

Ån4

Andel patienter som har varit på återbesök eller haft ny kontakt efter nyinsjuknande i ångest

Ån5A

Andel patienter med ångest som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, alla professioner

Ån5L

Andel patienter med ångest som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, läkare

Ån5Ö

Andel patienter med ångest som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, övriga professioner

Ån6

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid nydiagnostiserad ångest

Ån7

Andel patienter med ångest som behandlas med bensodiazepiner

Stressrelaterad ohälsa

St1

Förekomst av diagnos stressrelaterad psykisk ohälsa, på vårdcentral

St2

Förekomst av diagnos utmattningssyndrom, på vårdcentral

St11

Förekomst av diagnos stressrelaterad psykisk ohälsa, på rehabenhet

St12

Förekomst av diagnos utmattningssyndrom, på rehabenhet

Relaterade indikatorer

Ångestsyndrom och depression finns också med i indikatorerna för kontinuitet, levnadsvanor, läkemedel, prioritering, samsjuklighet,

Lm 3, Lm4, Lm5, Lm6, Lm7 och Lm8 är indikatorer som beskriver användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel

I indikatorerna för äldre och läkemedel ingår användning av bensodiazepiner, sömnmedel (Äld1,Äld 3, Äld 4)

För depression och ångestsyndrom finns indikatorerna Dep 1-8, Ång 1-7 som rör prevalens, uppföljning, somatisk undersökning, behandling med antidepressiva läkemedel, psykologisk behandling med KBT, IPT och PDT samt förskrivning av bensodiazepiner vid ångestsyndrom,

Du kan läsa mer om relaterade indikatorer i följande avsnitt

Möjlig framtida utveckling

  • Andel patienter med depression och/eller ångestsyndrom där självmordsriskbedömning finns dokumenterad under senaste 18 månader
  • Andel patienter med ångestsyndrom som sammanhängande är sjukskrivna längre än 4 veckor
  • Andel patienter med recidiverande depression som fått återfallsförebyggande behandling med KBT eller mindfulness-baserad kognitiv terapi
  • Andel patienter med ångestsyndrom som fått PDT.
  • Idag saknas övertygande evidens för behandling av stressrelaterad psykisk ohälsa och därför saknas indikatorer för åtgärd vid dessa tillstånd.

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!