Publicerad: 31 maj 2021

Kontakt

Depression

Egentlig depression är en mycket vanlig sjukdom och ett folksjukdomsområde som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård. Var tredje kvinna och var fjärde man någon gång under livet av en depression.

Motivering till ämnesområdet

Depression brukar delas in i nivåerna lindrig, medelsvår och svår. Vid en lindrig egentlig depression är symtomen få och oftast milda, medan symtomen vid medelsvår egentlig depression är fler och mer varaktiga. Hos personer med medelsvår till svår egentlig depression är funktionsförmågan och livskvaliteten kraftigt nedsatt, vilket medför stora svårigheter att klara vardagslivet och de dagliga aktiviteterna. Vid depression finns också ökad risk för suicidtankar och suicidförsök, vilket kräver att vården under hela sjukdomsförloppet behöver vara lättillgänglig och ha hög kontinuitet. Standardbehandling vid depression är psykologisk behandling eller behandling med antidepressiva läkemedel. För barn inleds vanligtvis behandlingen med en psykopedagogisk behandling, vilket ofta är tillräckligt i lindriga fall. Kroppkännedomsträning och ledarledd fysisk aktivitet kan enligt nationella riktlinjerna erbjudas till vuxna med lindrig till medelsvår egentlig depression. Fysisk aktivitet har ofta även positiva effekter för den kroppsliga hälsan. Det är vanligt med samsjuklighet med kroppslig sjukdom vid depression. Personer med egentlig depression dör i genomsnitt 5–10 år tidigare än personer som inte har dessa sjukdomar. Vuxna med depression har ofta diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller någon neurologisk sjukdom.

Personer som haft en eller flera depressioner löper större risk att drabbas av nya depressioner än personer som tidigare inte haft någon depression. Återfallsförebyggande behandling kan minska risken för denna grupp att få nya depressioner. En god kontinuitet i vårdkontakten ökar förutsättningarna för följsamhet till behandlingen och förbättrar prognosen över tid.

Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna

Förekomst av diagnos depression är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas (Dep1).

Flera indikatorer mäter insatser för patienter som nyinsjuknat i depression. För att identifiera dessa hämtas patienter som varken haft en ångest- eller depressionsdiagnos eller förskrivits/hämtat ut antibiotika under 24 månader före den aktuella diagnosen. Motivet för att använda den definitionen för att hitta patienter med ny episod av depression eller ångestsyndrom är att det finns en relativt stor grupp patienter med mångåriga besvär där diagnos inte alltid satts vid varje besök, trots att medicinering med antidepressiva läkemedel förekommer samt att det i primärvård förekommer att man inte gjort strikt åtskillnad mellan depressions- och ångestsyndrom diagnoserna, utan använt dem omväxlande.

Indikatorerna Dep2 mäter andelen nyinsjuknade patienter som blivit somatiskt undersökta. Somatisk undersökning mäts genom att det under perioden 6 veckor före och 6 veckor efter ny diagnos registrerats finns notat under status Hjärta/kärl och att Hb är kontrollerat. Motivet till att inte bara utgå från ett laboratorieprov är att det enkelt kan bli en rutin som ersätter den fysiska undersökningen, som Socialstyrelsen rekommenderar.

Indikatorn Dep3 mäter andel nyinsjuknade patienter som fått antidepressiva läkemedel.

Att få en tidig uppföljning efter nydiagnostiserad depression eller ångestsyndrom är viktigt för behandlingskvaliteten. Indikatorerna Dep4 mäter att uppföljning med ny kontakt skett inom 6 veckor för patienter med ny diagnos depression. För patienter som nyförskrivs antidepressiv läkemedelsbehandling är det viktigt att ta ställning till eventuell fortsatt förskrivning efter 6-12 månader, vilket mäts i Dep5. Indikatorn är uppdelat på yrkesgrupperna läkare, sjuksköterskor och övriga för att man ska kunna följa eventuellt teamarbete

Indikatorerna Dep6, Dep7 och Dep8 bygger på de nationella riktlinjerna som i första hand rekommenderar KBT eller IPT till vuxna med lindrig till måttlig depression men korttids-PDT kan erbjudas. Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression bör enligt riktlinjerna erbjudas KBT men IPT kan erbjudas. I undantagsfall kan barn och ungdomar erbjudas korttids-PDT.

Indikatorn Dep9 mäter andel patienter som nyinsjuknat med depression och erhållit någon form av psykologisk behandling, alltså KBT eller IPT eller PDT. Även psykopedagogisk behandling ingår i indikatorn.

I indikatorn Dep/Ån1 mäts andelen patienter med antidepressiv medicinering som har en samtidig depressions- eller ångestsyndrom diagnos. Syftet är att uppmärksamma på omprövning av medicinering om diagnos inte finns.

Att tänka på vid tolkning och felkällor

Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.

Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.

KVÅ-koder används endast i liten omfattning i vissa verksamheter/regioner.

Läkemedelsbehandling är som alltid inte möjligt att ge exakta målvärden för. Det viktiga är att ”rätt” personer får behandling vilket man kan göra en fördjupad analys för på vårdcentralerna. Läkemedelsbehandling måste också balanseras mot samsjuklighet (med risk för polyfarmaci) och icke-farmakologisk behandling.

Ursprung/Vetenskaplig granskare

Professor Cecilia Björkelund, Göteborg var ursprunglig vetenskaplig granskare 2013 av indikatorerna för depression.

Indikatorerna för Depression

 


Dep1

Förekomst av diagnos depression

Dep2

Andel patienter med nydiagnostiserad depression som blivit somatiskt undersökta

Dep3

Andel patienter med depression som behandlas med antidepressiva läkemedel

Dep4

Andel patienter som har varit på återbesök eller haft annan kontakt efter nyinsjuknande i depression

Dep5A

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, alla professioner

Dep5L

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, läkare

Dep5Ö

Andel patienter med depression som har varit på återbesök 6-12 månader efter insättning av antidepressiv läkemedelsbehandling, övriga professioner

Dep6

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid nydiagnostiserad depression

Dep7

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Interpersonell psykoterapi (IPT) vid nydiagnostiserad depression

Dep8

Andel patienter som fått psykologisk behandling med Psykodynamisk terapi (PDT) vid nydiagnostiserad depression

Dep9

Andel patienter med nydiagnostiserad depression som fått psykologisk behandling

Dep/Ån1

Andel patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel som har fått diagnos depression eller ångest de senaste 24 månaderna

Relaterade indikatorer

Depression ingår som en delmängd i kroniska sjukdomar i indikatorerna för kontinuitet, kontinuitet vid samsjuklighet, levnadsvanor, prioritering, samsjuklighet.

Indikatorer för levnadsvanor finns särskilt för depression för rökning (Le3Dep, Le4Dep), fysisk aktivitet (Le7Dep, Le8Dep) och alkoholbruk (Le9Dep, Le10Dep).

Pr3 mäter läkemedelsbehandling respektive samtalsbehandling vid depression och samsjuklighet.

Lm 3, Lm4, Lm5, Lm6, Lm7 och Lm8 är indikatorer som beskriver användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel.

I indikatorerna för äldre och läkemedel ingår användning av bensodiazepiner och sömnmedel (Äld1, Äld 3, Äld 4).

Lm11 och Lm12 är indikatorer som beskriver användning av opioider.

Lm13 mäter andel patienter med diagnos alkoholproblematik som behandlas med återfallsförebyggande läkemedel.

Du kan läsa mer om relaterade indikatorer i följande avsnitt

Möjlig framtida utveckling

  • Andel patienter med depression där självmordsriskbedömning finns dokumenterad under senaste 18 månader
  • Andel patienter med recidiverande depression som fått återfallsförebyggande behandling med KBT eller mindfulness-baserad kognitiv terapi.
  • Andel patienter med recidiverande depression och läkemedelsbehandling.

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!